Stadsplaner som aldrig blev av

I och med privilegiebreven inleddes också nya stadsplaner. Området där Rademacher lät bygga sina smedjor, samt sin egen bostad där i dag Rothoffsparken ligger, kom att kallas Carl Gustafs stad. Av de planerade 120 smedjorna hann endast 20 färdigställas under Rademachers yrkesverksamma tid.

För planeringen av Carl Gustafs stad anlitade kungen en fransk-svensk arkitekt, Jean de la Vallée. Denne var son till Simon de la Vallée, som dödades i en duellpå Stortorget i Stockholm 1642, mitt under planeringen av Riddarhuset. Sonen Jean kom att ta över delar av planerna för Riddarhuset och har en rad kända arkitekturer på sin meritlista, bland andra Stenhammars slott och Öster Malma slott i Södermanland.

Den stadsplan som Jean de la Vallée ritade, var en för sin tid modern rutnätsplan i barockstil, som inte tog hänsyn till hur platsen såg ut innan. Kvarteren låg i fyrkanter som bildade ett rutnät i samspel med övriga kvarter. Utöver den del där smedjorna var placerade, manufakturstaden, ritade de la Vallée också på ett slott med tillhörande park och en ny kyrka.

Eskilstuna slotts historia går tillbaka till 1500-talet, då Johannitermunkarna fick ge vika för slottsbygget. Tanken var aldrig en försvarsborg som var vanligt vid tiden, utan en bostad för Gustaf Vasa, under hans resor i Mellansverige med besök i Västerås, Julita och andra närliggande orter. Slottet skiftade ägare i omgångar och gavs sedermera till Carl X Gustaf i förläning. Det tycks dock som om kungen inte ansåg slottet vara ståndsmässigt nog, utan i uppdraget till de la Vallée ingick även ritandet av ett nytt. Historien berättar om ett rikligt liv på Eskilstuna slott under både kungabesök och övrig tid. Dock med ett hastigt slut den 11 december 1680, då slottet »av vådaeld i grund förbrändes«.

När Carl X Gustaf dog, sjuk i influensa och lunginfl ammation, 1660, föll många av hans planer i glömska, däribland de la Vallées slotts- och stadsplaner. Kungens död var också till stor del anledningen till att så få av de 120 planerade smedjorna byggdes.

Text: Annelie Nyström